Hejsan hoppsan alla, detta inlägg är till bara för att gråta av mig, jag varnar er  100% gnäll! Asså jag älskar mitt liv, så jääävla mycket asså. Asså jag älskar det, fast jag hatar det samtidigt. Och asså usch jag måste skaffa mig något riktigt seriöst liv, nu på en gång. För usch alla är antingen kära eller mår bra.... förutom jag. Jag mår piss jag gråter mig själv till sömns, jag har ingen som säger till mig att jag  är värd att finnas. Bajs asså, snälla ge mig en snygg kille som tycker om att kramas och pussas... då blir jag glad. Men nu är det så att den personen tyvärr existerar inte. Asså usch allas liv är perfekt osso kommer lilla jag helt mobbad och bara hej får jag va med och leka... som på dagis och om det va killarna som lekte med svärd så fick man ju inte va med... samma regel här, passar man inte in, får man inte va med.
Och alla säger till mig, du är ju bara 13 du har hela livet framför dig... men jag kanske inte vill ha mitt liv om 2 år jag vill ha det nu. Personer som säger så vet oftast absolut ingenting om hur det känns. Så jävla jobbigt. Det är lika irriterande som när man gråter och 40 pers kommer fram och undrar va det är som har hänt...
Sorry för att jag låter desperat men fan jag är det så... why be shamed?

Jag ska sova nu... skiver på lite mera av det här inlägget immorn!
Puss&Kram

Camille Josephine Kerstin Margareta